EGO


Min dysterhet mildras allt eftersom känner jag. På tisdag åker jag till Stockholm och där ska jag hjälpa pappa värdera en gård full med hästar (hästar!), hälsa på kusiner och shoppa, shoppa, shoppa!

Är det inte en kliché att det räcker med lite hästar och shopping för att få mig glad igen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0