FAN.

Jag är helt stum. Inga ord räcker till. Tårarna bränner under ögonlocken. Jag kan inte förstå det. Jag är tom. Hela familjen sitter tysta framför tv:n. Det finns liksom ingenting att säga. Jag har ont i hjärtat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0