eva j.

Jag är ledsen för tråkiga och oexisterande inlägg under den senaste tiden. Men min kreativitet har varit som bortblåst, så jag skyller på det. Dessutom är det så förfasligt kallt ute att jag inte en ens kan tänka på att sätta på mig någoning som är någorlunda igenomtänkt Utan jag sveper in mig i dunjackan, underställ, dubbla strumpor och kängorna. Det är inte värt att gå runt och frysa känner jag.
Så, där är svaret. Men jag håller igång i alla fall.

Imorgon fyller jag 18 bast. Det är stort. Jag har haft the talk #2 med modern idag om ansvar, pengar, jobb, utbildning och framtid. Jag är hur taggad som helst på att stå på mina egna fötter, även fast någonting inom mig säger att jag inte är riktigt redo för det. Men på något sätt gör det ingenting. Den här oron alltså. För att för en gångs skull känner jag mig faktiskt lycklig. Det är en sån underbar känsla. Jag försöker beskriva den, men jag kommer bara fram till det som redan har sagts. Den där varma känslan i magen tillexempel. Den är underbar, och jag vill bara skratta och le.
Men jag har upplevt glädje tidigare, så jag vet hur lätt det är att förstöra den. Det har hänt ett dussin gånger för mig, och det gör lika ont varje gång. Men den här gången hoppas jag bara att det håller ett tag. Jag tror till och med att jag kan få svar på det. Men det gäller bara att jag håller ut tills nästa helg.
Åh herre lirare, snälla, låt det bli en livsförändrande händelse, för fan vad jag behöver en.