eva j.

Moahaha. Jag har köpt den. Väskan! Det var sista ex:et i butiken dessutom. Det var faith. Sen köpte jag också ett par byxor. Jättefina byxor. Och en leopard sjal. Och en bh. Inte en sån där jobbig bh som jag hatar, med kuddar och kupor och hårda axelband. Utan en mjuk, skön, fin svart och ljusljusljus rosa sak. Lycka. Sen har jag även sett en jacka. Kanske till och med jackan. Men den blir nog bara min om pappa går med på att betala halva priset. Vad är igentligen åldersgränsen då man inte längre kan be sina föräldrar betala minst halva priset för de dyra inköpen, som vinter skor, vinter jackor m.m? Vi säger 18. Då har jag iallafall några månader på mig. Eller så ska jag köpa en annan jacka. En nästan lika dan fast längre och dyrare. Men eftersom jag har 25% så får jag den för samma pris som den andra. Jag babblar just nu. Jag behöver mer Rolling Stones. Ciao.

Jag vill bara säga att det här, den där lilla saken på bilden, är min bästa kompis. Hon är den ända som lyssnar på mig när jag pratar och inte avbryter mig, hon skrattar sådär äkta åt mina skämt och har samma passion till Bob Dylan och Tom Waits som mig själv. Det finns inte många sådanna människor i världen kan jag säga. Lita på mig. Men sen har vi ju bara problemet att hon inte har mig som bästa kompis. Haha så sorgligt! Men det är livet, man får inte allt. Puss på Elvira med de fina ögonen.

Den här veckan som kommer tror jag blir stressig. Jag vet inte riktigt än dock. Det är bara att vänta och se. Varför är det alltid så?

Det kommer från lindex, och jag vill ha allt.

Nu har jag kommit hem igen. Kul att ni komenterar, kul!
Idag har jag lite plugg jag måste göra här på datan, så då kan man lugnt förvänta sig att en massa inlägg kommer ramla in, eftersom jag aldrig gör det jag igentligen borde göra. Nej, nu får ni ursäkta mig, Napoleon väntar.

Nejmen hurni, nu drar jag till Halmstad. Kommer hem imorgon kväll skulle jag tro.
Mer spontana resor till folket säger jag.
Medans jag är borta tycker jag att ni kan komentera lite i alla fall. Jag menar, jag ser ju att ni är här.
Puss nu blir det roadtrip!

Kolla in skorna! Kolla in skorna! Kolla in skorna! Just nu finns de att se på H&M's showroom men snart hoppas jag att de i mitten gärna kommer hem till mig. Puss.

Pic caroline.feber.se

Jaha, en liten beställning skulle vara på sin plats nu. Mumma.

Och helt plötsligt blev hon glad igen!
Jag åkte till skolan idag i alla fall. Jag hann till och med med bussen. Det var så synkat att när jag var vid busstationen var bussen det också. Så jag slapp ösregnet. Dessutom var jag mysklädd idag med svarta byxor, vit t-shirt, grå hoodie, mossgrön jacka och svart sjal på det. Det var nog första dagen jag hade på mig en tjocktröja till skolan. Av någon anledning har det inte blivit av tidigare. Sen har jag återfunnit min kärlek till Foo fighters. Det fanns faktiskt ett skäl till att jag lyssnade på dem så mycket tidiagre, och nu är jag så glad att jag började med det igen. Sen när jag kom hem fick jag först ta bakvägen för jag hade glömt nyckeln, och då mötte jag pappa som varit borta och jobbat  några dagar samt min lilla vovve som följde med honom. Och det är alltid lika kul. Jag har också hunnit med att kolla i en tidning här hemma och se den perfekta koftan som jag vill köpa. Plus att jag fick ett brev från banken idag så nu har mina sommarpengar kommit in på kontot! Superbraaaa! Det var till och med mer än vad jag trodde det skulle vara. Och sen bara... jag vet inte. Nu är det stopp. Jag måste tyvärr äta nu. Ciao

Jag vaknade nyss. Ja, nästan i alla fall. Mobilen ringde vid halv sju och jag gick upp och duschade. Men huvudet bultade så kraftigt, att jag bärjade böna och be på mina bara ben för att mamma skulle låta mig stanna hemma. Men nu, några timmar senare, funderar jag på om det kanske inte är bäst att åka till skolan i alla fall... Det känns riktigt kasst att missa lektioner redan första skolveckan. Men när jag ändå är hemma så kan jag ju lika gärna vara kvar... Eller? Dessutom har det regnat konstant sedan imorse så jag vet inte hur jag på bästa sätt skulle kunna ta mig dit.
Jag tror det nog det blir så att jag stannar hemma. Min huvudvärk är faktiskt inte att leka med. Jag får väl plugga ikapp lite här hemma istället.
Fan vad jag hatar mig själv.

Ibland är livet bara för jobbigt.
Förövrigt så har jag börjat på franska. Säger man så? I alla fall. Steg tre. Det här kommer ju gå hur bra som helst. Nej, nu har jag massa böcker att läsa. Ciaoo.

Muse - Starlight

Bäst för tillfället. Så jävla bra.

Pics, tfs.
Vouge Paris september -09

Pics Style.com

Exakt såhär vill jag se ut när kylan kommer. Åh.

Stickad tröja med med fin fina paljetter och en leopard mönstrad kjol. Det är grejer det.

Ibland är det kul att gå till myrorna efter skolan och prova fina kläder innan kompisen kommer in till stan med bussen. Det gjorde jag idag.
Sen blev det hemma kväll. Jag kunde inte riktigt säga nej när pappa hade köpte hem färska räkor, färsk krabba, sushi, massa ostar, gravad lax och nybakade baguetter. Smarrigt.
En av sakerna från bilderna över fick jag i alla fall med mig. Sådant är alltid kul. Imorgon väntas det en lång sovmorgon och sen blir det en liten utflyckt till Marieberg (som jag btw hatar).
Ciao

... den här ringen som jag hittade på stan igår. Köpte den på ett marknadstånd för 50 :- och betalade med en 500:ring. Fatta hur rädd jag var när jag räckte över den. Trodde inte jag skulle få tillbaka den. Vadå fördommar? Men jag fick mina pengar och en snällt leende. Dessutom fick jag se en livrädd Elvira bli bjuden på vattenpipa av en läskig äldre man. Då skrattde jag.

Idag har jag cyklat. Mycket. Först tandläkaren, sen hem. Sen skolan, sen hem, sen skolan, sen hem. Sen jobb, sen hem.

Ååh vad jag inte gillar skolan just nu!

Tandläkaren är avklarad så nu är det bara skolan kvar. Jag sitter framför tv:n och kollar på Knight rider. Det är power.
Igår såg jag ut sådär. Maria är den makalösa fotografen. Nu måste jag äta min gröt och dricka mitt te. Punkt.

Dagen i skolan var förvånandsvärt bra. Om man räknar bort släpandet på tavlor upp och ner för trappor mellan två olika byggnader... Men Maria var med i alla fall så jag hade någon att klaga med.
Nu är jag trött (som vanligt) och har huvudvärk (som vanligt) och behöver äta (som vanligt). Och jag syndade idag efter skolan och åt macka med marlmelad och ost, så nu har magen såklart svullnat upp. En riktig skönhet är jag just nu! Speciellt eftersom jag halvligger ner i sängen och det är ju vääldigt smickrade.

Jag ska inte ens försöka med att beskriva dagen. Inte för att det har hänt mycket mer än att skolan börjat igen, men det är skäl nog. Besvikelse, besvikelse... Åh, jag vill bara gråta och skrika men det är som om jag är helt tom. Ni vet, när man verkligen vill gråta och då man faktiskt lyckas tvinga fram en tår torkar den ut lika snabbt som den kom. Livet är lite konstigt för mig just nu och det ända jag igentligen behöver är en stor varm kram eller en varm kyss på kinden, men det verkar som om det är det sista jag kommer få för tillfället. Om jag inte tvingar mamma förstås...
Åh, nu har jag sån där huvudvärk igen som ger mig illamående. Gud så kul jag har det vänner!

Jag shoppade loss med de få slantar jag hade kvar idag också. Det får man ju inte glömma. Skorna, som jag älskar mer än allt annat på denna jord förtillfället gick på 100 riksdaler medans den ut och in vända västen gick på 85 riksdaler. Hur den ser ut när den är som den ska vara kan man se på inlägget tidigare där den finns med på bild. Så lyckat. Men nu är jag pank och lönen kommer inte förens i slutet av månaden (om jag har tur).
Ska tillägga att allt är secondhand. Tummen upp för den!

Jaha, då var sista dagen på sommarlovet avklarad. Det är faktiskt riktigt sorgligt och om bara några dagar kommer jag troligen längta tillbaka till den här stunden mer en någonsin. Stunden av frihet! Jag har i alla fall hunnit med att träffa Elvira på stan och mysigt runt med henne och sen jobbat, såklart. Jag är faktiskt så nervös för morgondagen att jag inte kan skriva mer, vilket är konstigt för jag börjar ändå tvåan, och har redan gått ett år där... Jag är konstig.
Så för att lugna mina nerver sitter jag i sängen och kollar på Breakfast at Tiffanys och dricker te. Åh, vad jag kommer sakna de här stunderna när skolan börjar...

Kofta, tights och gårdagens smink. Det är så det ska vara. Och så lite Lynyrd Skynyrd och huvudvärk på det så har ni min kväll. Typ två dagar till skolstarten och det är det ända jag tänker på. Och kappor. Jag har blivit beroende av dem och får nästan en tår i ögat varje gång jag kommer på att jag inte har någon. Det kanske är dags för ett investeringsköp snart? Nej, först blir det nog secondhand runda innan jag kastar bort pengarna helt och hållet.
Föresten så är biljetterna nu bokade till London. 7 Oktober? 7 November..? Kommer inte ihåg vilket datum, men jag antar att jag kommer märka det. Fotbollsmatch är målet. Hurra... Musikal är mer i min smak. Nej nu spelas det Free bird så nu vill jag konsentrera mig på att höja volumen och sjunga med med djup inlevelse och luftgittar-moves. Ching chong!
" I'm as free as a bird now. And this bird you can not cha-a-nge!"

Klänning Levis, skinnjacka chicy.se, väska Åhlens och armand och ringar.
Jag är hemma och huvudvärken som jag vaknade med imorse är fortfarande kvar. Det är en sån där värk som gör att man blir illamående. Inte direkt roligt, med tanke på att det är den sista lördagen på sommarlovet. Så typiskt mig. Jag tror det kan ha någonting med stress att göra. Om tre dagar börjar skolan och jag vill verkligen inte gå dit. Jag är inte ens nyfiken. Det ända jag vill just nu är att det blir måndag så att jag kan få träffa Elvira och mysa runt på stan och säga hej då till sommarlovet.
Nu ska jag läsa ny Elle och och dö av huvudvärk och illamående. Ciao.
Föresten. Jag hatar mitt hår. För det första blir det aldrig som det ska och för det andra får jag utväxt hur snabbt som helst. Det är ett tufft liv jag lever alltså...

Klänning köpt för ett år sedan på Urban Outfitters
Ny dag är kommen! Jag vaknade upp för några minuter sedan av att någon står och snickrar (!!) längre ner på gatan. Helt otroligt att man orkar göra det tidigt på morgonen! Att klockan är tjugo över elva är en annan sak. Det är ju lördag morgon! Aja, hoppas han har kul för det har inte jag. Huvudet bultar och magen kurrar. Och idag måste jag vara smakråd åt brorsan när han ska köpa kläder, vilket betyder gratis fika (mamma följer med) och emorm avundsjuka när han shoppar och jag, som är pank, inte gör det. Dubbel suck. Men, men livet är tufft, get used to it.
Nu behöver jag verkligen frukost. Är det oartigt att komendera mamma att fixa frukost åt mig? Jag ligger ju så skönt. Och i såna fall skulle jag ringa henne för jag orkar inte skrika. Det är väll inte så farligt..?

Sista dagen på jobbet. Och idag, fredag den 14 augusti klockan tjugo över åtta imorse, fick jag årets första höstkänsla. Det var underbart.
Imorgon ska jag shoppa med brorsan. Och om några månader åker jag till London. Eller Barcelona. Eller Paris. Och om några dagar börjar skolan. Kan inte vänta... Suck.
Nu, tea-time.

Pic. knighttcat

Nu vet jag hur jag ska bära min Diesel jacka. I en stor säng med fuskpälspläd, elgittar och superfin mopps. Love.

thesartorialist & jakandjil
Finns det någonting finare än äldre människor? De bara strålar utav liv och glädja och visdom och det är så underbart att bara sitta ner och iakta och lyssna på vad de har att berätta.
Människor med ett långt och händelsefullt liv i bakluckan har för det mesta något sorts lugnt och harmoniskt över sig och jag måste säga att det är en av de största insperationskällor som finns för min del. Det får mig att vilja följa min drömmar och förhoppningsvis också någongång låtas svepas in i harmonins värld.
Japp, så vill jag ha det.

Alltså... Det är så sorgligt! Hon har lovat att aldrig mer vara en cheerleader. Men hon vill det ju så mycket! Det ligger i hennes blod! Det är hennes passion! Hoppas allt slutar lyckligt bara...


(Hört talas om sarkasm?)

Kofta French Conection, t-shirt och väska second hand, kjol Monki.

Nu har jag hunnit vara hemma i ungefär exakt två timmar sedan jobbet slutade. Jag är helt slut och orkar verkligen inte göra någonting. Så det är precis det jag gör. Absolut ingenting. TV3 är på och snart börjar någon cheerleading film. Jag behöver lite ytligt filmtittande just nu. Och då passar den filmen perfect. Förövrigt så var det riktigt mysigt på jobbet idag. Sista dagen och allt och jag och Michaela hade det riktigt trevligt. Men imorgon börjar ett nytt jobb som fortsätter hela veckan... Jag kommer vara helt slut när skolan börjar igen. Eller så blir jag väl förberedd i och med alla dessa tidiga mornar... Aja, vad som än händer får jag i alla fall pengar och det är allt som jag behöver. En tripp till Stockholm är inplanerd. Höst kläder skall införskaffas.
Nehepp nu börjar filmen. Så nu blir det inget mer onödigt skrivande. Ciao!

Ååååååh så fint allt är. Jag dör. Färgerna, fransarna, plåtbrickorna, skorna (tre klackar!), mönsterna...
Jackorna, de långärmade klänningarna, den hellånga klänningen, skjortan, jeansen med plåtbrickorna... ja, allt vill jag ha. Ooooh my goooood.

Såhär går man klädd efter jobbet då man tar en lunch tillsammans med den bästigaste i hela världen och sen tar en sojalatte och går till stadsparken och pratar om allt (killar) i solskenet. Puss på min älskade brud.

Nu måste jag sova. Jobb imorgon, såklart.

...

...

Om några minuter drar jag iväg till tågstationen för att hoppa på ett natttåg till Umeå. Förvånad? Ja, jag är det i alla fall. Vi får se hur det blir en hitt eller inte...
Förövrigt kommer jag hem på torsdag morgon och då väntas det jooooooobb. Någon annan som ska jobba på Forward cuppen? Knull. Ocj iPoden är slu på batterier. Så himla underbart allt är just nu hurrni!
Men men, ciao.

Jag mår inte bra. Jag mår verkligen inte bra. Det är någonting som är fel. Det är alltid någonting som är fel. Och jag fattar inte varför. Varför känner jag mig så ensam? Ensammare än vad jag någonsin tidigare har gjort. Det finns ingenting i nuet som kan få mig glad eller exalterad. Och det får mig att gå tillbaka och tänka på saker som hände för länge sedan. Saker som verkligen borde ligga kvar långt bak i mitt förflutna, men som alltid på något vis lyckas bryta sig loss och komma tillbaka. Jag hatar det. Jag hade faktiskt kämpat. Kämpat för att hålla de tankarna ivägen. Och jag hade lyckats väldigt bra också. Det flöt på som det skulle, alltihop. Men sen var det ju den där blicken. Som alltid får mig att stelna till och känna hur magen blir varm och mjuk.
Det känns så fel när man vet att man har tankarna på fel ställen. Jag borde vara över det där nu. Men dessvärre tror jag nog inte att jag kommer bli det. Åh, fan. Jag kommer sluta upp som min mormor. Och som min mamma. Sur och arg på allt och alla. Klaga på livet stup i kvarten och konstant ha den blicken i ögonen som säger jag står på kanten av mitt liv, vad ska jag göra nu? Jag får väll säga att depression ligger i mitt blod.
Jag fattar inte att jag under en del av mitt liv faktiskt sökte efter någonting att gråta över. Att jag ville ha ett skäl till att vara ledsen. Jag menar, igentligen är det ganska enkelt. Men det är så mitt liv har varit. Jag har konstant letat efter hur jag vill vara (inte vem jag är, det är en helt annan sak) och saker som jag vill ska inträffa. På något sätt har jag aldrig riktigt befunnit mig i nuet.
Det var under en viss period då jag hade så många drömmar om framtiden, men samtidigt inte hade någon som helst möjlighet till att uppfylla dem, som jag kommer ihåg som bäst. Då var det jag och några kompisar. Jag tror det började med att vi villa skriva. Vi läste mycket böcker på den tiden. Sånt som fick oss att vara på nya platser långt, långt härifrån. Det var som en kick på något vis. När böckerna/tiden tog slut tog också alla dessa drömplatser slut. Det var då man kom på att man istället kunde prata om dem. Vi sa att det var berättelser. Man nämnde att man så gärna skulle villja bli författare när man blev stor. Och visst, det kunde vara sant. Men det var inte därför vi gjorde tankekartor, skrev stödord och använde varandra som bollplank med alla ideer. Det var för att på något sätt kunna få alla de drömmar man hade att på något sätt bli värkliga.
Så där satt vi. Tillsammans och berättade för varandre hur man ville att sin karatär skulle vara och vad som skulle hända med just den. Jag vet inte om vi märkte det då. Troligen lite. Men det var verkligen våra drömmar vi satt och berättade för varandra. Det var så vi ville vara och si och så skulle hända och så skulle jag säga, för jag var ju inte feg. Jag var modig och tog ingen skit. Igentligen var det väldigt avslappnande. Men man befann sig väldigt lite i nuet. Det var det som var nackdelen.
Jag är nog fortfarande där någonstans. Jag skriver inte berättelser längre. I sånna fall blir det noveller. Och de handlar inte om mig. Det har jag varit väldigt nogrann med. Man behöver ju trottsallt lite självdistans.
Jag vill möta blicken som får mig att återuppleva alla dessa känslor. Det här är ju helt sjukt. SUCK.

Klar! Fast det vara bara garderoben. Super kul. Inte ett till plagg får plats där inne. Måste komma på en ny lösning på hur jag ska förvara min kläder. Sammanlagt har jag tre garderober. En vanlig med det snyggaste och nyaste i, en med gamla kläder som jag inte kan göra mig av med och en annan med kläder som bara används en del av året. Just nu är den full av vinter kläder. Grymt fail.
Nu har jag bara hela rummet kvar att städa. Jag behöver en stor kopp grönt te om jag ska klara av det med känner jag. Men först, toabesök.

Home sweet home, eller vad man säger. Nu har jag lite upppackninga att se fram emot, men inga problem. Det är ju trottsallt det här jag gillar. Att packa och ordna saker så att allt är som det ska vara. Men först ska jag trycka i mig dagens lunch; gröt med blåbär. Det går så fort att fixa. Stämmningsmusik sk ajag fixa också. Jeff Buckley? Maby so.

Kjol mammas, linne Stadium.

Jag försöker vänja mig vid tanken på att det här är sista dagen som jag bor ute i sommarstugan. Vi flyttar in till stan idag. Men det ska bli skönt. Väldigt skönt faktiskt. Mitt rum, min säng, mina kompisar. Ja, jag har skäl att längta. Men samtidigt, det tar max en kvart till tjugo minuter att åka emellan husen, så att träffa vänner borde inte ha varit något problem. Men att få ut någon hit som faktiskt vill vara här, det var svårt. Men det är så mysigt här, så man klarar sig.
Fast så sentimental ska jag inte vara över att vi flyttar in till stan. Vi kommer åka ut hit varje dag i alla fall. Som vi gör när vi bor här. Då åker vi in till stan varje dag då med. Alltid är det något. Men grejen är att då vi flyttar tillbaka betyder det att sommaren snart är slut. Det blir som en liten förberedelse. Bäst att vi flyttar dit där vi vet med säkerhet att vi kommer kunna ha det varmt och skönt när kylan kommer. Suck. Höst betyder att skolan börjar. Inte så vidare sugen på den taken direkt. Jag behöver något eller någon som kan hålla mig uppe när det inträffar. Skolstarten. Will you be my savior? Jag får köra på den taktiken och gå runt och fråga människor på stan. Ja, så blir det.
Nu ska jag slutar skriva skit och äta frukost istället.

Såhär kan man se ut när man går på bio med föräldrarna... Suck.
Glesstickad tröja bikbok, byxor cheap monday, resten lite här och där.

Det här kommer bli den hemskaste lödagskvällen i hela mitt liv. Jävla föräldrar. Bra för att jag har varit lite små sjuk hela veckan och inte gjort någonting speciellt så har de nu bokat tre biljetter till någon film ikväll som börjar vid åtta tiden (Görans sommar, någonting) och jag hatar det. Vad fan. Inte vill jag gå med mina föräldrar på bio. En lördagkväll. Och mamma vill att vi klär upp oss. Och pappa vill att vi ska gå på resturang (före, inte efter. Det är blir ju allderles för sent annars!) Och jag vill bara dunka huvudet i väggen. Snälla, snälla hjälp mig? Dessutom har jag somsagt en ful-dag och då har jag inte direkt lust att vistas bland massa människor.
Jävla skit.
Jaha... men vad kan man ha på sig om man måste vara "uppklädd" men inte vill ha någonting som sitter tight, sticker ut eller om det ända man kan tänka sig involverar mjukisar, t-shirt (non tightt) och hoodie. FITTA.

Bilder från stockholm.

Jag sitter och lyssnar på sommar med P1. Det är Alex Shuldman (orka stavning) som pratar. Jag vet inte varför, man jag har alltid haft a thing for him. Mest för att han säger så många saker. Inget annat. Kaffe dricker jag också. Det hjälper mot allt på något konstigt sätt.
Idag har jag en ful-dag. Vilket betyder att jag har provat alla mina kläder (grov överdrift) och insätt att inget sitter snyggt på mig. Min kropp är udda. Mitt ansikte är udda. Mitt hår är udda. Allt är udda. Hela jag är udda. Udda kan vara coolt. men inte i det här fallet. Nu, mer kaffe.