eva j.

Jag älskar verkligen lov. Speciellt sommarlov. De kommer alltid så lägligt, även fast jag oftast längtar till dem redan i januari. Det är så underbart att inte behöva ha några krav eller måsten, utan bara göra vad man vill när man vill. Typ ta en spontan tripp till stockholm tillexempel. Någonting jag är sjukt taggad på att göra snarast. Man lever liksom på en blandning mellan spontanitet och rutin under sommaren har jag kommit på. Eftersom lovet är så långt hinns det inte alltid med att fylla ut dagarna, och då är det så bra att någon sorts rutin att gå på. Jag har tillexempel redan skapat min rutin. Den går ut på att jag vaknar någon gång vid elva tolv på morgonen, gör iordning frukost och kokar kaffe, letar reda på en bra bok och lite musik och sätter mig ute i solen på verandan och kopplar av i typ två timmar. Efter det tar jag en snabb dusch och sen kan dagen börja. Jag gillar rutiner. Men samtidigt hatar jag dem. Jag skulle hellre vilja säga att jag älskar spontanitet, men jag klarar inte av det. Jag tänker förmycket och vill alltid vara logisk. Vilket är sjukt tråkigt. De förstörde tillexempel en resa med min baby till Berlin, Milano och London som skulle ha gjorts idag. Hon sitter nu i ett främmande land och jag sitter hemma i tv-soffan. Men jag försöker intala mig själv att mitt en-timmes arbete med fotbollsungarna var värt att stanna kvar hemma i Sverige för.
Nu ska jag kila upp på rummet, kolla lite SATC och klippa i lite kläder. Awesomeness.